BB väskan

Vissa saker känns viktigare än andra inför stundande förlossning. Exempelvis BB väskan. Jag kan inte minnas att det kändes så viktigt förra gången. Men nu däremot är jag helt manisk. Vilka mysbyxor är mysigast? Vilka trosor kommer skava minst? Vad kommer jag vilja/kunna dricka: sportdryck eller vanlig Cola? Inget känns bra. Förutom en sak: mina nya tofflor. Som är mitt absolut bästa köp på länge. De är precis lagom varma, de är hur sköna som helst, har en mjuk behaglig sula OCH de är snygga. Just snyggheten är ju en liten men ändå rätt viktig detalj som de flesta tofflor faktiskt saknar.

Flattered, bordeaux hittar man enklast här

Det jag har packat/ska packa för övrigt är: 

MVC journal

Amnings BH

Amningstop och linne( från HM)

2 mysbyxor

Underkläder 

Kamera

Necessär med härliga produkter från Bodyshop( är väldigt förtjust i deras dofter och att de inte utsätter djur för tester)

Tar även med Alvedon och Voltaren mot jobbiga eftervärkar

Mannens kläder mm

Till bebis:

Fina skötväskan

Söta filten

3 ombyten

Overall

3 mössor

Första snuttefilten i form av en gris

Grisen föll jag för när jag surfade på babygrejer här

Dricka och choklad: en sportdryck, en Cola, en Snickers, Marabou schweizernöt( min efter förlossningsbelöning, förutom bebin då)

Låter det mycket? Grejen är att jag inte vill bli hemskickad efter 6 timmar. Jag vill vara kvar minst 1 dygn, gärna 2. Och landa in lite med den lilla nya, vardagen kommer snabbt nog ändå. 

Ska tillägga att det här är under förutsättning att vi kommer in på SÖS och får komma till patienthotellet. Blir det på annat sätt kanske den känslan förändras. Typ om jag hamnar i en sovsal med flera nyförlösta mammor, mannen får åka hem själv och jag riskerar en omysig OCH sömnlös första natt med mitt lilla knyte. Då åker jag hellre hem så fort jag kan stå på bena. 

Önskemål inför förlossning

Jag och mannen har planerat att föda på SÖS. Det här är vad jag ser framför mig och hoppas på: värkarna börjar och inom 1-3 timmar dags att åka in. Vi får komma till SÖS direkt och jag får den efterlängtade lustgasen. Som jag sen behåller fram till dess att bebis är ute. Efter ett tag får jag epiduralen och sen efter ytterligare ett tag kommer bebis ut. Tårar och lycka och inga som helst komplikationer. Mannen klipper navelsträng, badar av och på med de söta små kläderna och mössan. Och sen blir det bricka med goda smörgåsar och flagga. Inte så mycket stygn och sånt. Dusch för mig och fräscha myskläder, sen till patienthotellet. Bara vi tre och knyta an. Titta på vår lilla skatt och förundras över livets mirakel.

Och sen ringa familj och sms:a vänner. 

Mannen hämtar sonen dag 2 eller 3 och sonen är sansad och kärleksfull på sitt allra bästa 4-årings sätt. 

Jag hoppas på en förlossning som tar 4-8 timmar, istället för 38 timmar som med sonen. Det var en väldigt jobbig förlossning pga hur lång tid det tog samt värksvaghet. Den avslutades med 9 dragningar med sugklocka, yttre press och att barnmorskan till slut mer eller mindre drog ut honom med sina bara händer. Ett tag var det tal om akut snitt men i sista stund lyckades det ordna dig iallafall. Man kan säga att jag var så smått traumatiserad efteråt och det tog lång tid att bearbeta. Så nu hoppas jag på en annan sorts förlossning, som jag och kroppen klarar av bättre. 

Jag är fullt medveten om att det inte går att planera såhär. Jag vet att det kan bli kaotiskt, akuta lösningar och helt annorlunda. Men får jag önska så önskar jag iallafall detta. 

Det var mina funderingar denna snöiga lördag...

Babyprepp

En vecka till BF! Heja bebin och mig!

Och heja alla stackare som kommer bli drabbade av oss kommande veckor/månader. Håll tummarna för att liten gillar att sova och att min kropp har vett nog att smidigt och obemärkt forma sig tillbaka. Då ska nog allt gå bra. Tror jag...

Ähm... Hursomhelst här är lite bilder på hur jag babypreppat inför den stora händelsen:

Kläder från Lindex, tossor från H&M och skallror från Lilla Enja, filt från IKEA

Vagn Brio Go, skötväska Elodie Details

Sängkläder Rätt start, sötaste kuddarna från Ferm living och mobil från NK Lek & Baby

Minsta mössan från H&M

Bokpaket

Äntligen lite ny underhållning till familjen.  Både jag och 4-åringen älskar böcker, och nu har vi lite nya berättelser att dyka ner i. Bebin fick också sin allra första. Är väldigt nöjd. Alltså jag inte bebin. Sonen kommer iallafall gå igång på både nya Super-Charlie(vilket för övrigt är hans namnförslag till bebis, oavsett kön) och den nya Jan Lööf-boken. Sonen älskar Lööfs bilder och berättelser helt enkelt. En sommar fick vi BARA läsa Pelles ficklampa. En miljon gånger. Sen gömde jag den.

 

Allt från Adlibris

Mannen är mer för facklitteratur och beställer sitt själv. Typ hur blir man mer effektiv på kontoret och sånt. Vi är alla olika. 

En perfekt vardag

Alltså av titeln kan man tro minst 2 saker om den här nykläckta bloggen. 1, en jävligt dryg och självgod person ska nu försöka visa eventuella läsare hur den perfekta vardagen ska se ut. Med ett perfekt liv, perfekta bilder och förskönande omskrivningar för livet. Eller 2, Personen är ironisk.

Min man tittade på mig över köksbordet igår när jag berättade om mitt nya tidsfördriv, höjde ett ögonbryn och sa "Du menar en perfekt vardag på ett ironiskt sätt eller hur?" Ja, ni ser. Så perfekt tyckte han att vår vardag var. Och det är ju inte heller det bloggen ska handla om. Nope, den här bloggen ska i sin enkelhet utgå från livet som det händer, vad jag gör det till och för att få skriva av sig lite. Jag tänker utgå Instagram helt enkelt. Jag älskar Instagram med möjlighet till roliga ögonblicksbilder(okej ofta liiite stajlade men ändå), snygg-filter och möjlighet till lite roliga kommentarer. Så. Jag tänker utgå från snabb-bloggande från mobilen, och ibland någon lite längre text om min jakt på den perfekta vardagen.

För ärligt talat, livet består av alla de där dagarna som rinner förbi, det är inte bara fest, semester och födelsedagar som räknas. Och snart går jag in i bebisbubbla, bebishypnos och amningsdimma. Så lätt att glömma det där första omvälvande året med en liten bebis som plötsligt känns så stor. Och en storebror som både måste få vara liten och stor. Och en man som delar mitt liv. Bäst att skriva ner lite varje dag tänker jag. Vem vet det kanske till och med kan glädja någon mer småbarnsmamma eller pappa?

Och ja, det blir mycket om småbarn och bebis här, och graviditet. Och shopping. Och lite annat.

Och här är vi. Årets julbild?

En grå torsdag med guldkant

Det är kallt, snålblåst, lite snöigt och fullkomligt grått ute. Det är torsdag. Inte fredag, inte helg utan bara torsdag.

Men. Jag tog mig ut, trots att jackan inte går att knäppa längre och trots att jag rör mig i pensionärstakt. Min motivation: lunch med väninnan. Precis vad som behövdes denna dag, tjejsnack, livsstrategier och meze. Hade verkligen längtat efter den där fetaoströran. Och väninnan såklart.

På väg hem beslutade jag att fortsätta sätta guldkant på dagen och investerade i den ultimata chokladmuffinsen från Espressohouse. Det finns alltså en hel chokladtryffel gömd därinne. Nice.

En bra start

Idag är det 8 dagar till beräknad födelse av mitt andra barn. Jag tackar gravidkroppen för den här tiden och önskar den en lycklig resa tillbaka till normalt tillstånd. När sonen låg i magen kändes allt så nytt och spännande så jag kom inte ihåg de andra delarna. Det var trots allt över 4 år sedan. Jag kan nu konstatera att jag har romantiserat i efterhand. En lite väl ljuv bild av graviditet inför den nya bebins ankomst.

Så det blev lite av ett hårt uppvaknande kan man säga. När verkligheten träffade mig som en hästspark i ryggen och jag landade platt i någon sorts lerig pöl av: hormoner, millimeter-kort stubin, illamående värdig en 3 månaders vistelse på en finlandsfärja i höststorm, tidiga sammandragningar och lite andra små åkommor. Som exempelvis den här "förkylningen" som varat från november till januari och som stundvis reducerat mig till en snorandes gråtandes skugga av mitt forna jag. I korthet: förkylning slår till. Jag tuffar på. Bronkit utvecklas: jag tuffar på. Bronkit orsakar muskelbristning nedanför revbenen. Jag tuffar på lite mindre entusiastiskt. Bronkit slår sig ihop med bihåleinflammation och vårdcentral ordinerar lite alvedon. Jag tuffar INTE på. Uppsöker närakut och får pencillin och sen vänder det. Men eftersom jag nu har en nästan helt färdig bebis i magen anser kroppen att det är viktigare och lämnar mig och min förkylning åt mitt öde. Tack. Jag menar, det är ju fantastiskt och helt rätt prioriterat av kroppen. Men ändå.

Sedan finns det alltid de som har det värre. På det stora hela har det ju gått bra och jag, mannen och sonen väntar nu andäktigt på att bebin ska våga titta ut och införlivas i vår familj. Jag hoppas det blir snart. Som exempelvis på lördag eller söndag. Då har vi inget inplanerat och alla är på plats. Hörde du bebin? I helgen blir bra att komma till världen. Okej?

                                                             Jag innan graviditet.

                                       Och jag 8 månaders tung på sonens 4 -års kalas