Utbrott, sol och påsk

Första dagen på landet: 4-åringen var helt enkelt omöjlig, jag och mannen var på bristningsgränsen. Ungen gjorde allt för att provocera och lyssnade till noll och intet av vad vi sade. Åååh det är så frustrerande! Jag tror jag blir galen när han håller på sådär. 

Men sen dagen efter, då var det som att vända ett blad och plötsligt var han sigsjälv igen. Lite lagom bus och ofog, men också massa fina stunder. 

Bebin var lite allmänt förvånad över ny plats men tog det med ro. Lite jobbigt att lösa morgonkris vid 05 bara. Hur jag än gör vaknar han vid 05 och har svårt att somna om. Nu ville jag ju inte väcka de andra, så jag gick ut. 

Föreställ dig: mig vagnande ute på trädäcket i morgondimma. Bebis skriker i vagnen och plötsligt hör jag hundskall från skogen. Blev lite rädd... Ser sen 3 rådjur, varav ett "skällandes". Jag ser den stint i ögonen och vagnar ilskt vidare medan jag tänker på grillat rådjur och kommer den hitåt så... Ett vedträ i huvet eller handgripligen bruten nacke. Skälla på mig på min egen tomt? Kl 0530? Nej. Rådjuret verkade fatta vinken begav sig.

I övrigt fina dagar med sol, glada barn och massor med godis.