Magen efter förlossningen

Något som jag själv funderade mycket över innan bebisen kom ut var hur min mage skulle se ut efter förlossningen. Jag kommer ihåg att jag mådde rätt dåligt efter förlossningen förra vändan när magen liksom aldrig gick ner ordentligt. Eller, det gjorde den ju men det tog tid. Det tog ca 6 månader tills jag kände mig nästan som migsjälv och efter ett år hade jag nog kunnat se ut som innan men orkade inte riktigt ta tag i de där sista 2-3 kilona. När sonen var ca 2,5 år började jag jogga 3 ggr i veckan, och först då återvände figuren.

Jag gick upp ca 19-20 kilo med första sonen och ca 17-18 kilo med andra sonen. Idag är det 11 dagar sedan förlossningen och jag har 10 kilo att gå ner. Men den här gången är känslan helt annorlunda. Jag känner mig inte viktstressad och magen är ju såklart degig och så men jag lider inte av det. Tvärtom är jag rätt imponerad av den här magen som lyckats töja sig till oanade gränser 2ggr och härbärgera mina barn. Det är bara så fantastiskt!

Jag har haft tur och inte fått några bristningar och jag ser hur magen blir lite mindre för varje dag. Det är helt okej att det tar sin tid, men den här gången kommer jag göra en kraftsamling och ta itu med kvarvarande kilon och bygga upp muskulaturen igen under det här året. Egentligen känner jag inte samma behov av att vara smal så som jag känt förut men däremot känner jag ett stort behov av att ha en stark fysik. För mina barns skull. Jag vill kunna klättra runt på lekplatser med dem, orka springa efter bollar på en gräsmatta och kunna bära bägge två om så skulle behövas. Utan att känna mig begränsad. DET är mitt mål. Om jag sen även kommer kunna bära upp ett par jeans utan att skämmas så är det bara ett plus i kanten!

 1 dag efter förlossning.

11 dagar efter förlossning

En perfekt vardag med en nyfödd

Min perfekta vardag bestod igår av:

1, Hungrig bebis som äter och äter och äter. Tills han spyr. På oss bägge två. Flera gånger.

2, Hungrig bebis som helt saknar bordsskick och spiller mjölk hejdlöst över sin mamma. Det finns nu inte en ren amningsbh eller amningslinne att hitta här hemma.

3, Läckande bröst och avslag. Need I say more?

4, Strömavbrott lagom till matlagningen.

5, Halvljummen burgare från McD till middag.

6, 4-åring på sitt bästa: jaghörintevaddusäger-humör

7, Skuldkänslor över min korta stubin med 4-åringen. Känns lite dumt i efterhand. Stackarn går ju igenom världens omställning. Och klampar samtidigt obarmhärtigt på mina nerver. Suck...

8, Och så återvände snön och med den min lust att gå ut. Överhuvudtaget.

Hur mycket besök ska vi boka in?

Jag är så stolt över min lilla bebi och vill gärna bjuda in samtliga vänner så snart det bara går för att beundra vår skatt. Men. Mina känslor vs verkligheten och hur mycket man hinner med. Ni vet?

Vi har tagit emot besök ungefär var 3:e dag sen vi kom hem från BB. Det har funkat bra för oss hittills. Jag skulle säga att 2-3 besök i veckan är en lagom nivå. Ingen stress, bara mys och hanterbara små vardagskriser!

Men jag är väldigt glad såhär i efterhand att vi inte bokade in något till BB. Det var guld värt att få de 2 dygnen själva bara vi tre. 

Blomster från mannens jobbkamrater. Very nice!

Mysig lekdräkt från fina vännerna som var här igår på lite kvällsfika.  Kvällsfika är förresten lite underskattat, det är ju jättemysigt!

Hur ser livet med en nyfödd ut?

Det kretsar mest kring den nya lilla människans fysik skulle jag säga. Allt analyseras och tolkas: färg, konsistens och tid för kiss & bajs, kräks och allt annat kroppsligt som rapar, fisar och nysningar. Jag och mannen har örnkoll på allt. Och egentligen kanske det inte är så konstigt. Det är vårt jobb att ha koll på att den lilla nya människan verkar må bra.  Och efter gårdagens hembesök från BVC fick han högsta betyg. Vår lilla guldklimp ökar i vikt, har fin färg i ansiktet och är stark i ben och armar. High five plutten!

Det vi annars har gjort under vår första vecka är: ammat, sovit, promenerat och jollrat. Alla tre. Endast 4-åringen beter sig som vanligt. Men är noga med att alltid veta var bebin befinner sig. Var har du lagt den, mamma? Så fort lillebror inte ligger i famnen... 

Japp vi har gått in i bebisbubblan. 

Soffhäng. En rätt vanlig aktivitet i det här hemmet. 

Första veckan

Den här veckan har gått så fort men känns så mycket längre. Konstigt men så är det. Förra veckan var jag höggravid, irriterad och rastlös. Jag gick i trappor, tog långa promenader och gjorde till och med knäböj(med stöd visserligen). Den här veckan har jag en varm, mjuk liten bebiskropp som kurar in sig och gör små lustiga ljud. En liten person som doftar så gott och är så hjärtskärande vacker och söt. Jag har en till son. 

Det är så oerhört stort. Varje dag vaknar jag med en varm och morgongosig bebis på bröstet. Och varje dag kommer min stora pojke hem från förskolan och berättar om sina stora upplevelser. Det är en stor lycka att ha fått de här två pojkarna. Mina barn. Jag ser fram mot varje ny dag med dem.