Sömntips för nyblivna mammor

Igår var jag väldigt väldigt trött. Det var en typisk fredag och batterierna var helt tömda vid 21 och båda barnen var i däck sen en timme tidigare.  Somnade på soffan och det var liksom det.

Men innan dess hade jag surfat runt lite på sömntips och de bästa hittade jag på www.easybabylife.se 

1, Dreemfeeding: bebis ligger och sover, du går och lägger dig kanske 2 timmar senare. Då tar du upp lillen och ammar/flaskar medan hen sover. Där har du vunnit 3 timmars sömn i bästa fall.

2, Pappa tar första nattmatningen. I vårt fall somnar bebis runt 19-20, sen vaknar han vid 23-24 och vill ha första nattmålet. Varsågod pappa, ta över! Ge flaska och natta om. Vips har mamma fått sova ostört från ca 22-03 när nästa mål intas. Funkar bäst om mamma sover i annat rum.

3, Pappa tar HELA natten. Mamma sover i annat rum. Pappa kommer in med bebis för amning och tar sen tillbaka bebis för blöjbyte, söva om mm. Eller flaskmatar och mamma störs inte alls. 

Vi tog tips nr 2 igår och jag stannade på soffan från 21-03.20. Det var skönt! Men jag sov såklart inte 100% djupsömn utan lite ytligt och oroade mig för stackars bebis. Som klarade sig väldans bra utan mamma bredvid spjälisen och med flaska till nattmål. Mamma-oro är inte alltid logisk...

Bebis läser tydligen min blogg

Eller läser mina tankar? För igår fick jag och storebror leka i typ 20 minuter medan bebis satt och pratade för sigsjälv i babysittern. Idag vaknade han ju vid halv sex. Det var lite tidigt tyckte jag men vad har jag att säga till om? Därför är det väldans skönt att han nu sovit ca 2,5 timme och jag har kunnat göra massor. Som ex tvätta, dammtorka, rensa i storebrors pysselhylla, städa i badrum och bädda rent, plocka undan och dricka en kopp amningste. När det fortfarande är varmt! Tack bebis!

Sen får vi se hur BVC besöket går. Förra gången illvrål hela vägen och hela besöket. Sen ammade jag och den hungriga bebin tystnade. Varför ammade jag inte direkt innan? Trial and error. 

Dålig natt....

Amma 23-24, 02-03, 04 nånting, 0530 och då var bebis klarvaken. Och tänkte INTE somna om. Förrän vid 08. Och då var mamman klarvaken. 

Dagens look: Lik. 

Allt känns jobbigt

Jag gillar när jag har regelbundenhet, symmetri och rutiner i livet och hemmet. När man skaffar sig en bebis är det inte riktigt förenligt med just de önskemålen. Och jag börjar känna att jag vill återerövra dagen. Natten vågar jag inte ens hoppas på än. Men dagen! Jag vill utan att stressa hinna göra mig iordning, äta frukost, bädda och plocka undan. Ta en promenad, läsa lite i en bok eller surfa nätet. Jag vill att amningen ska ske med 3 timmars mellanrum och att jag vågar lita på att bebis är mätt under intervallerna. Jag vill kunna leka en stund med 4-åringen varje dag. Bara 30-45 min skulle räcka, utan att bebis precis då ropar något om blöja eller tutte. 

Det enda som jag lyckats med hittills är att: ta en snabbdusch(3-minutaren) varje dag, gå ut en kortis, hämta storebror i tid på förskola och få båda barn till sömn runt 20-tiden. Det ger mig och mannen 1 hel timme av kvalitetstid... eller ja TV-tid. Vi är liksom för trötta för kvalitet. Men en kopp amningste och en chokladbit blir det iallafall, varje kväll. Jag ska fokusera på allt detta som funkar, jag vet. Men det skulle ändå göra mig väldigt glad att få till ett par saker till. Och allt hänger på bebis goda vilja och humör. Om han klarar lite stunder i babysitter eller på en filt utan att bryta ihop efter 2 minuter. Snälla? 

1 månad

Det har varit intensiva dagar i hemmet. Den första euforin efter förlossningen har lagt sig, mannen har börjat arbeta och jag är hemma med bebin och hämtar storebror varje dag. Det går. Men det kommer ta tid att vänja sig vid den nya familjen. Det är tiden det handlar om. För allt tar så mycket mer tid och jag är rätt låst vid långa amningsstunder och sånt. I flera dagar har det känts som att nerverna sitter på utsidan och det är nära till ilska och tårar. Vilket inte blir bättre av en hungrig bebis som plötsligt blivit gnällig och missnöjd. Och mjölkproduktionen hänger inte med i beställningen... Så. Ingen bra kombo direkt. Igår höll jag på att få totalt psykbryt när mjölken inte räckte och bebisen var minst sagt upprörd över det. Men problem är till för att lösas. Så en liten flaska ersättning och 2 genombajsade ombyten senare så började vi sakta ta oss tillbaka till livet. Jag bara hoppas att allt kommer lugna ner sig snart. Jag längtar efter lite mer regelbundenhet i livet. Lite färre amningstillfällen och lite kortare. Och jag skulle gärna se att en av nattamningarna försvann. Just nu är det midnatt, 03, 0530 och 0630 eller 0700 som gäller. Den där 03 skull jag gärna slippa...

Det här med amning är så fantastiskt. När det funkar alltså. Då är det en helt unik närhet och både jag och bebis avnjuter det oxytocin som kroppen bjuder på. Jag blir lugn och sover bättre på mina korta stunder. 

MEN, när det inte funkar. Då vill man bara skjuta sigsjälv. Finns inget mer frustrerande. När det gör ont, det är för lite, bebisen bara bökar runt och man fattar inte varför, det är för högt tryck och bebis bara hostar och nyser, det är blåsor på bröstvårtan, det är mjölkfläckar överallt och man får inte äta vad man vill för då får bebis ont i magen. Ja då går ju tankarna till kalendern och hur länge ska jag hålla på? Jag har tänkt helamning ca 3 månader och delamning fram till 6 månader. Men igår var jag mer inne på att strunta i allt och gå direkt till ersättningen. Idag är jag lite mittemellan.

Åh vad jag ser fram emot en liten 3-månaders bebis. Som är lite mer med i vardagen. Som kan vara med mig och storebror och titta på när det leks. Som får lite ersättning och som har lite rutiner. 

Och att jag inte känner mig helt slut kl 21 varje kväll....