lördag 15 februari 2014

Alla hemma igen

Nu är vi hemma hela familjen. Vi var på patienthotellet på SÖS i 2 nätter och kom hem torsdageftermiddag. Allt har gått så bra, själva förlossningen och första dygnen. Vi hade inga besök och storebror var hos farmor och farfar hela tiden. Det var så skönt att bara vara vi tre och ta in att vi fått en helt underbar liten pojke till. Att vi igen haft sån tur att få ett helt friskt litet barn.

På torsdagen kom storebror hem från farmor. Det var en väldigt känslosam stund när han kom in och visste att vi hade en bebis där. Han visste att nu var det inte bara han själv längre. Och han var ledsen över det. Pappa fick inte komma i närheten och jag blev väldigt viktig. Bebisen tittade han på lite och sen var han bara ledsen. Så vad gör man? Jo, man säger att sonen fortfarande är älskad och fortfarande har sin mamma. Och bebisen fick ligga bredvid i soffan och vi rörde honom inte förrän han började pipa. Och då hände något med sonen. En nyfiken blick och en liten försiktig hand på bebisens huvud. Och så vände det. Sonen fick vara med vid amning, blöjbyte och allt annat. Sonen konstruerade små presenter till bebin. Och ville visa sina saker. Bebisen var otacksam och sov. Hela kvällen. 

Fredagen var en ännu mer krävande dag, sonen betedde sig som en speedad ekorre, hög på adrenalin och socker( för många ballerinakakor till fikat). Jag trodde jag skulle bli helt galen. Han spelade hela sitt register på oönskade beteenden. Och när han väl lugnat ner sig på kvällen.. Då började lillebror kinka och fisa och svälja luft och skrika. Vid 22 var jag och mannen helt färdiga. Inget fredagsmys i soffan. Rakt i säng, amma och godnatt. Som tur var kunde även lillebror sova 3 timmar, sen 2 timmar och sen 2 timmar till. Thank god. 

Lite bilder på hemgång från SÖS:
I finaste koftan som farmor stickat

Lilla eskimån

Äntligen ligger det någon här och sover. Som vi längtat!



onsdag 12 februari 2014

Får jag presentera?

Igår kl1817kom vår lille pojke till världen! 
En smidig förlossning och ut kom han med fart med sina 3760g och 53cm. 
Välkommen älskling!
Återkommer med förlossningsberättelse. Nu ska vi bara landa in.


tisdag 11 februari 2014

Förvärkar

Vaknade imorse runt 7-tiden med..... förvärkar. Yes! This could be the day. Sonen fick sovmorgon eftersom det var APT på förskolan. Så vi kunde ta hela morgonproceduren i sakta tempo. Det var väldigt bra tajming. Det tog 1 och en halv timme att: se 4 korta barnprogram, äta frukost, sonen ta på sig kläder helt själv, bygga 2 torn, borsta tänder och ta på ytterkläder. Sen tog det ytterligare 25 minuter att gå till förskolan. Det är en promenad som för en vuxen i normal takt tar ca 10 minuter. Men för 4-åringen och gravid på övertid tog det alltså ca 25 minuter. Vi diskuterade medan vi gick hur det kan bli en snöfläck kvar på en stor gräsmatta efter regn och plusgrader, hur det är dålig stil att slänga glasflaskor på marken(en hund kan skära sig i tassen och då kommer blod) och att det bara är sopgubbar som bör och får stå bakom en sopbil och hålla i sig med bara händerna. Och lite annat stort som smått. Blir så överväldigad ibland över hur många resonemang som ryms hos en 4-åring.

Tillbaka till vad jag tror är starten på förlossningen. Förvärkarna har kommit regelbundet under hela förmiddagen och blir starkare och starkare. Inte så att jag behöver någon smärtlindring än, men definitivt på ett helt annat sätt än de vanliga sammandragningarna jag haft. Först var det ca var 20:e minut, sen var 10:e minut och nu runt var 5:e eller 7:e minut. Men rätt korta typ 15-20 sekunder. Kom igen nu bebis...

Men innan du kommer ut ska jag bara: dammsuga bort lite dammråttor, ta bort avskavt nagellack och packa om BB väskan. Och sonens övernattningsväska. Och ringa farmor och förvarna om att det kan bli hon som får hämta på förskolan idag. Och bädda sängen. Och fixa till kuddarna i soffan. Duscha också! Sen tror jag att jag är redo. Ska vi säga så? 

Laddar med lite förmiddagsfika. Vem vet om jag vill äta något mer sen? Bästa att passa på liksom.

Förväntansfull. Lite nervös. Men helt klart och definitivt redo. 


måndag 10 februari 2014

Vecka 41(eller 40+2 enligt BM)

Övertid. Och inte får jag något extra för det heller. Jag är nu rätt less och lite bitter. På allvar känns det som att bebis aldrig tänker komma ut. Den tänker bo i min mage på obestämd tid. Det är nu jag börjar googla på sånt som " hur kändes det dagen innan förlossningen startade" och "tecken på att förlossningen startar" och " hur vet man att förlossningen startat". Det är nu jag börjar öka på längden på promenaderna. Går upp och nerför trappan, vi bor på 4:e våningen. Dricker mer kaffe. Tar väldigt varma duschar och bad. Visualiserar förlossningen. Och äter rätt mycket choklad(oklart varför det skulle hjälpa). Jag erkänner: jag köpte till och med en ananas. Även fast jag vet att man behöver äta ca 10 kilo för att få i sig tillräckligt av det ämne som sägs kunna starta en förlossning.

Men vår bebis skakar på sitt lilla huvud, sträcker lite på sig och somnar om. Typ: Inte idaaaag mamma. Väck inte mig. Jag väcker dig. 

Tänk om jag går över tiden 2 veckor och måste bli igångsatt? Det är min farhåga just nu. Jag orkar inte mer... Inte massa fler dagars väntan nu. Eller om något blir fel med moderkakan såhär på slutet? För varje dag som går blir jag lite mer nervös för allt som kan gå fel. Think happy thoughts räcker bara så långt liksom. 

Eftermiddagens nöje.

söndag 9 februari 2014

Nån som trodde bebis idag?

Idag är det vecka 40+1, om någon trodde på bebis anländande till ett regnigt och grått Stockholm idag så....nej. Ledsen att göra er besvikna isåfall. Det mest spännande som händer här är eftermiddagens bakande av kanelkaka och fina vänner på fika. Sonen räknar minuterna tills vännerna ska komma hit. Han ska visa sin brandmanströja, bjuda på egenbakad kaka och stajla med nya kompetenser som att snurra runt och hoppa på ett ben. Samtidigt.

Dagen för övrigt i bilder(minus sonen i sin fina tröja, han sade nej till foto och det respekteras): 

Färgen Linda applicerades något slarvigt
Det blev rent och fint i köket och blommorna kom till sin rätt.
Hela familjen har fördömt regnet.
Jag och sonen lyckades baka utan att bli osams. "Supermom"