2 veckor som 2 barnsfamilj

Idag är det 2 veckor sen bebin föddes. Omtumlande 2 veckor. Hela första veckan var jag hög på adrenalin och endorfiner och sånt. Tyckte att jag orkade med allt och var bara glad och lycklig. Vecka 2 kom kroppen liksom ifatt. Det är ju ingen liten omställning, ta bara det här med amningen. Det ammas ungefär varannan timme hela tiden, med några lite längre intervaller ibland på 2,5-,3,5 timme. Igår kväll var första gången det gick 4 timmar emellan, sen var bebin utsvulten och ville äta hur mycket somhelst. Det tar på krafterna att producera mjölk, kan jag säga. Och jag är ständigt hungrig och lite sötsugen. Eller ja lite och lite. Hrm... Men försöker håla balansen bäst det går.

Mellan amning, för lite sömn och att hantera 2 barn kan jag ärligt erkänna att jag har dagar då jag känner mig som ett vrak. Igår var en sån dag. 

Och har jag inte mjölkfläckar nånstans så löser bebin det med att kissa ner mig minst en gång om dagen. Eller lägga en bebisspya över oss bägge. Här hemma slåss dammtussarna med utspridda leksaker och tvätthögar om utrymmet. Mannen försöker så gott han nånsin kan fixa med mat och disk så att alla här hemma får äta nåt vettigt och har nåt rent att äta på. 

Tvättmaskinen går varm. 

Så. Familjelycka å ena sidan och å andra sidan: Det blir inga fler bebisar för jag orkar INTE gå igenom allt detta en gång till...

Familjeidyll. Eller ja. Stunden innan var det i princip krig vid bordet och alla var sura. Men sen var det mysigt i 5 minuter.