Övertid. Och inte får jag något extra för det heller. Jag är nu rätt less och lite bitter. På allvar känns det som att bebis aldrig tänker komma ut. Den tänker bo i min mage på obestämd tid. Det är nu jag börjar googla på sånt som " hur kändes det dagen innan förlossningen startade" och "tecken på att förlossningen startar" och " hur vet man att förlossningen startat". Det är nu jag börjar öka på längden på promenaderna. Går upp och nerför trappan, vi bor på 4:e våningen. Dricker mer kaffe. Tar väldigt varma duschar och bad. Visualiserar förlossningen. Och äter rätt mycket choklad(oklart varför det skulle hjälpa). Jag erkänner: jag köpte till och med en ananas. Även fast jag vet att man behöver äta ca 10 kilo för att få i sig tillräckligt av det ämne som sägs kunna starta en förlossning.
Men vår bebis skakar på sitt lilla huvud, sträcker lite på sig och somnar om. Typ: Inte idaaaag mamma. Väck inte mig. Jag väcker dig.
Tänk om jag går över tiden 2 veckor och måste bli igångsatt? Det är min farhåga just nu. Jag orkar inte mer... Inte massa fler dagars väntan nu. Eller om något blir fel med moderkakan såhär på slutet? För varje dag som går blir jag lite mer nervös för allt som kan gå fel. Think happy thoughts räcker bara så långt liksom.
 |
| Eftermiddagens nöje. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar