Alla hemma igen

Nu är vi hemma hela familjen. Vi var på patienthotellet på SÖS i 2 nätter och kom hem torsdageftermiddag. Allt har gått så bra, själva förlossningen och första dygnen. Vi hade inga besök och storebror var hos farmor och farfar hela tiden. Det var så skönt att bara vara vi tre och ta in att vi fått en helt underbar liten pojke till. Att vi igen haft sån tur att få ett helt friskt litet barn.

På torsdagen kom storebror hem från farmor. Det var en väldigt känslosam stund när han kom in och visste att vi hade en bebis där. Han visste att nu var det inte bara han själv längre. Och han var ledsen över det. Pappa fick inte komma i närheten och jag blev väldigt viktig. Bebisen tittade han på lite och sen var han bara ledsen. Så vad gör man? Jo, man säger att sonen fortfarande är älskad och fortfarande har sin mamma. Och bebisen fick ligga bredvid i soffan och vi rörde honom inte förrän han började pipa. Och då hände något med sonen. En nyfiken blick och en liten försiktig hand på bebisens huvud. Och så vände det. Sonen fick vara med vid amning, blöjbyte och allt annat. Sonen konstruerade små presenter till bebin. Och ville visa sina saker. Bebisen var otacksam och sov. Hela kvällen. 

Fredagen var en ännu mer krävande dag, sonen betedde sig som en speedad ekorre, hög på adrenalin och socker( för många ballerinakakor till fikat). Jag trodde jag skulle bli helt galen. Han spelade hela sitt register på oönskade beteenden. Och när han väl lugnat ner sig på kvällen.. Då började lillebror kinka och fisa och svälja luft och skrika. Vid 22 var jag och mannen helt färdiga. Inget fredagsmys i soffan. Rakt i säng, amma och godnatt. Som tur var kunde även lillebror sova 3 timmar, sen 2 timmar och sen 2 timmar till. Thank god. 

Lite bilder på hemgång från SÖS:

I finaste koftan som farmor stickat

Lilla eskimån

Äntligen ligger det någon här och sover. Som vi längtat!