tisdag 11 mars 2014

1 månad

Det har varit intensiva dagar i hemmet. Den första euforin efter förlossningen har lagt sig, mannen har börjat arbeta och jag är hemma med bebin och hämtar storebror varje dag. Det går. Men det kommer ta tid att vänja sig vid den nya familjen. Det är tiden det handlar om. För allt tar så mycket mer tid och jag är rätt låst vid långa amningsstunder och sånt. I flera dagar har det känts som att nerverna sitter på utsidan och det är nära till ilska och tårar. Vilket inte blir bättre av en hungrig bebis som plötsligt blivit gnällig och missnöjd. Och mjölkproduktionen hänger inte med i beställningen... Så. Ingen bra kombo direkt. Igår höll jag på att få totalt psykbryt när mjölken inte räckte och bebisen var minst sagt upprörd över det. Men problem är till för att lösas. Så en liten flaska ersättning och 2 genombajsade ombyten senare så började vi sakta ta oss tillbaka till livet. Jag bara hoppas att allt kommer lugna ner sig snart. Jag längtar efter lite mer regelbundenhet i livet. Lite färre amningstillfällen och lite kortare. Och jag skulle gärna se att en av nattamningarna försvann. Just nu är det midnatt, 03, 0530 och 0630 eller 0700 som gäller. Den där 03 skull jag gärna slippa...

Det här med amning är så fantastiskt. När det funkar alltså. Då är det en helt unik närhet och både jag och bebis avnjuter det oxytocin som kroppen bjuder på. Jag blir lugn och sover bättre på mina korta stunder. 
MEN, när det inte funkar. Då vill man bara skjuta sigsjälv. Finns inget mer frustrerande. När det gör ont, det är för lite, bebisen bara bökar runt och man fattar inte varför, det är för högt tryck och bebis bara hostar och nyser, det är blåsor på bröstvårtan, det är mjölkfläckar överallt och man får inte äta vad man vill för då får bebis ont i magen. Ja då går ju tankarna till kalendern och hur länge ska jag hålla på? Jag har tänkt helamning ca 3 månader och delamning fram till 6 månader. Men igår var jag mer inne på att strunta i allt och gå direkt till ersättningen. Idag är jag lite mittemellan.

Åh vad jag ser fram emot en liten 3-månaders bebis. Som är lite mer med i vardagen. Som kan vara med mig och storebror och titta på när det leks. Som får lite ersättning och som har lite rutiner. 
Och att jag inte känner mig helt slut kl 21 varje kväll....



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar