Den här veckan har gått så fort men känns så mycket längre. Konstigt men så är det. Förra veckan var jag höggravid, irriterad och rastlös. Jag gick i trappor, tog långa promenader och gjorde till och med knäböj(med stöd visserligen). Den här veckan har jag en varm, mjuk liten bebiskropp som kurar in sig och gör små lustiga ljud. En liten person som doftar så gott och är så hjärtskärande vacker och söt. Jag har en till son.
Det är så oerhört stort. Varje dag vaknar jag med en varm och morgongosig bebis på bröstet. Och varje dag kommer min stora pojke hem från förskolan och berättar om sina stora upplevelser. Det är en stor lycka att ha fått de här två pojkarna. Mina barn. Jag ser fram mot varje ny dag med dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar