Vi skulle ha gäster kl14. Trodde jag och började glatt städa, domdera familjen och göra mig fin samtidigt som jag bakade en chokladfudgetårta och lät motvilligt 4-åringen hjälpa till(ibland vill man liksom baka SJÄLV). Sonen höll koll på klockan och frågade varannan minut om de inte kommer snart. Jodå, sa jag glatt!
Kl1420 började jag misstänka missförstånd och jajamän, efter scrollande bland sms gick det upp för mig att gästerna tackat ja till fika på söndag. Inte lördag.
Familjen var lagom imponerad. Men eftermiddagen planerades raskt om till ett MIO besök, soffhäng och familjefika. Bebisen var glad, 4-åringen var helt omöjlig, mannen fick näsblod och ja. Det var en såndär dag helt enkelt.
När barnen äntligen däckat vid 1930 och vi tog varsitt glas rött, pustade ut och provsmakade tårtan... gissa vem som då kom tassande? Med ett anklagande: Äter ni kakan?! Som tur var köpte han löfte om tårta på söndag och ett snabbt återvändande till sin säng. Så att vi trötta föräldrar kunde återgå till att diskutera(läs smågnabbas på gränsen till bråk om vem som gör vad hemma och hur man egentligen bör kommunicera med varann. Bägge två naturligtvis experter på det.). Vi blev iallafall sams innan vi gick och lade oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar